Linderods folkdanslag

Under hela 2019 har vi firat vårt 50-årsjubileum. Vi har gjort så mycket roligt med resor, framträdanden, kurser och alldeles vanliga träningskvällar. Nu, i slutet av året, har vi också haft en hel del kul för oss.

Det började med en Kulturkväll i slutet av november. Det fanns mycket att välja på: spika fågelholkar, baka rullrån, göra juldekorationer av granris och pynt eller sy på sin folkdräkt. Vi avslutade kvällen med knytkalas och naturligtvis serverades nybakade rullrån till kaffet. En svängom på dansgolvet hann vi också med.

Första advent var det julskyltning i Kristianstad. Det har blivit tradition att vi tar på tomteluvan, stickade tröjor och åker dit i skepnaden av riktiga skogstomtar. På Lilla Torg var en scen uppbyggd och där visade stadens blivande Luciatåg upp sig och även artister tog plats. Vi dansade först julens sånglekar med barn och vuxna och efter en paus, då Robin Stjernberg agerade förband till oss, gjorde vi ett dansframträdande. Publiken samlades och medan mörkret la sig dansade vi till Mössens julafton, Bjällerklang och Knalle Juls vals. Till allra sist dansade vi vår egen Fackeldans och lät facklor och musik skapa magisk stämning.

En vecka senare hade vi föreningens julfest med allt gott som bör finnas på ett julbord. För enkelhetens skull gör vi det som knytkalas och hittills har det alltid blivit perfekt! Ett stort lotteri med skänkta vinster, allt från hemstickade vantar till reflexvästar, rullrån och hemkokt lingonsylt. Många glada vinnare blev det! Vi dansade sånglekar och passade på att välja en del av dem som inte är så vanliga. Det finns ju några danser utöver Små grodorna och Morsgrisar, även om de också är kul. För musiken stod våra fina spelmän.

Sen kan man tro att det blev ledigt över jul och nyår, men inte riktigt… Vi har vår traditionella Antik- och Samlarmarknad, som vi arrangerar tillsammans med Linderöds Idrottsförening. Tidpunkten för marknaden skiljer sig lite åt mellan åren, detta beroende på hur helgdagarna ligger. I år blev det söndagen den 29/12. Förberedelserna är många och Marknadsgeneral Henrik Persson har bråda dagar för att både utställare och besökare ska bli riktigt nöjda. Golven i Sporthall och Bygdegård ska täckas, bord och stolar sättas ut, utställarnas platser mäts upp och namnas, arbetspassen i entréer och serveringar schemaläggs, smörgåsar breds, växelkassan ordnas och skyltar till parkeringen sätts ut. Det är fantastiskt att uppleva hur alla ställer upp och arbetar ideellt för att allt ska fungera. På marknaden finns det mesta som platsar under rubriken ”gammalt och äldre”. I år la jag bland annat märke till en folkdräkt från Blekinge, Lisa Larssons keramik, gamla vykort, en sju meter lång trasmatta och rejäla gjutjärnspannor. För den som blir nyfiken kan jag berätta att nästa marknad blir 3/1 2021, välkomna då, som besökare eller utställare.

Ja, det var juletid 2019 med Linderöds Folkdanslag. Nu går vi in i ett nytt decennium, vilka utmaningar ska möta oss? Hur utvecklar vi vår verksamhet? Hur kan folkdanslag och folkmusikgrupper samarbeta och stötta varandra? Hur blir vi intressanta för nya dansare och musiker samtidigt som vi fortsätter vara en självklar mötesplats för den som inte längre kan dansa eller spela aktivt? Det finns mycket att fundera på och säkert många svar, men en sak är jag säker på, samarbete är ett av nyckelorden.

Gott Nytt År med mycket dans och musik

önskar

Linderöds Folkdanslag

/Margareta Nilsson

Kyrkokör + Folkdanslag = Succé

Under våren 2019 kom en fråga från Cecilia Landgren, som leder Västra och Östra Vrams kyrkokör, till oss i Linderöds Folkdanslag. Var vi intresserade av ett samarbete som skulle utmynna i att visa svensk kultur på en stor mässa i Kassel under Allhelgonahelgen? Ja, så klart att ville vara med på det!

Höstmässan i Kassel hade temat Sverige i en stor hall och där ville man ha både körsång och folkdans. Snabbt fylldes listan med intresserade dansare och musiker. En grupp träffades och planerade tillsammans med kören och vi övade in ett program som vi i början av hösten samtränade med kyrkokören.

Med spänd förväntan äntrade vi bussen en mulen dag i slutet av oktober för att ta oss till Kassel. Trygga under färden med vår fantastiska busschaufför serverades vi olika klurigheter av medlemmar i kören. Det var många tankenötter som knäcktes, allt medan Tyskland susade förbi utanför rutorna.

Väl framme i Kassel kördes vi till våra olika boenden. Vi dansare och musiker bodde på ett trevligt hotell i centrala Kassel. Nu hade vi två och en halv dag på oss att se oss omkring, samöva med kören och göra våra uppvisningar. Tre dansuppvisningar på en timme vardera var planerat. Förutom att kören sjöng till några av våra danser, hade de också flera konserter med mycket svensk musik som visor, ABBA med mera.

Fredagen började med att vi tränade på hotellet, dock fanns det ingen lokal vi kunde låna, så vad göra? Vi hittade ett lagom utrymme utanför hissarna på plan 2. Det var ungefär lika stort som det dansgolv som sen skulle användas. Några hotellgäster tittade lite undrande på oss, men det bjöd vi gärna på.

Bussen hämtade sen upp oss för att tillsammans med kören ta oss till mässområdet. Alla var nyfikna på hur det skulle se ut och vi blev inte besvikna. Hallen var fylld av vad mässarrangörerna tyckte var Sverige. Det var röda stugor, björkar, älgar, skog och sjö, Pippi Långstrump och Emil i Lönneberga. Här hade man byggt upp en scen inramad av gärdsgård, björkar, en liten röd stuga, midsommarstång och svensk flagga så klart. Vår lilla gris Hambo fann sig omedelbart väl till rätta. Han ställde sig vid majstången med sin svenska vimpel och såg så nöjd ut. Vi testade dansgolvet och dansade igenom vårt program innan det var dags för rundtur i Kassel.

Kassel har säkert mycket att bjuda på och vår guide var kunnig, men det mesta doldes i dimslöjor och moln. Vi åkte upp till en ruin där jättestatyn Herkules kunde beundras, men tyvärr hängde molnen över oss, så de som tog sig upp dit såg inte mycket. Det finns också ett vattenspel som rinner ner från kullen mot staden. Vattnet släpps på vid särskilda tillfällen och det var torrlagt när vi var där, men med lite fantasi kunde vi tänka oss skönheten i det hela. Lyckligtvis fanns i hotellets matsal en jättestor bild av Herkulesstatyn, vattenfallet och vacker grönska, så vi vet hur vackert det kan vara.

Lördagen var stora premiärdagen. Mässan invigdes av bland andra Kassels borgmästare och en handelsattaché för tysk-svenska kontakter. Många samlades runt scenen och vi gjorde våra program, ett på förmiddagen och ett på eftermiddagen. Vi hade satt samman programmet med folkdanser, publikmedverkan på sånglekar och Gubben Noak samt lek med gammaldags snurrepinnar. Det var omväxlande, full fart och svetten lackade.

Vi bjöds på lunch och hade möjlighet att besöka mässan mellan uppvisningarna. Där fanns verkligen allt, från julgransprydnader i form av illgröna glasgurkor till stekpannan det aldrig bränner fast i och bubbelbadkar. På kvällen, i trevlig samvaro med kyrkokören, avnjöts en god middag på Orangeriet, en restaurang i Kassel.

Efter våra framträdanden på söndagen var det dags att samlas på bussen för hemfärd. Trötta, men nöjda, åkte vi hem till Skåne igen.

Att testa nya samarbeten är både kul och intressant. Vi kommer att träffas igen och denna gång den 31 januari då det blir sång, musik och dans i Västra Vrams kyrka. Det ser vi fram emot.

Reseminnen nertecknade av Siv och Margareta

Hambos resa till Schweiz augusti 2019

Hej!

Som ny medlem i Linderöds Folkdanslag blev jag väldigt glad över att bli tillfrågad om att följa med gruppen till Schweiz. Det är visst ett utbyte med Trachtengruppe Waldenburgertal som hållit på i snart 40 år.

Resan började spännande med väntetid på Kastrup. Vi åt wienerbröd under tiden, så det gick ingen nöd på oss. På flyget fick jag sitta väldigt stilla och inte göra väsen, men det gick bra och vi kom fram välbehållna, men två timmar sent.

När vi hämtat väskorna (fullpackade med folkdräkter) och valt rätt utgång, den mot Schweiz, möttes vi av glada folkdansvänner. Det blev bilfärd till Niederdorf. Där väntade resten av schweiziska gruppen och några Linderödsmedlemmar som tagit sig dit med bil eller tåg. Vilken fest! En stor buffé stod uppdukad med allt möjligt gott. Musikerna spelade och till och med hördes joddling! Jag kände mig väldigt uppskattad, fick goa kramar och berömmande ord över att jag var med.

Så följde fyra dagar med spännande program. Vi var i Soloturn, en vacker stad med gamla hus och mäktig katedral. Vi spelade och dansade på torget. Det var jättevarmt och kullerstenen lutade betänkligt, men vi klarade det. Vi busade med ett brudpar också. När de kom ut ur katedralen stod inte bara deras släkt och vänner på den höga och breda trappan, två folkdanslag och musiker bildade också häck för dem. Alla såg överraskade och glada ut och brudparet får fundera på hur det hela gick till.

På söndagen åt vi brunch på Schloss Wildenstein. Första gången jag fick smaka rösti, oj så gott. Mumsig ost och nyplockade körsbär, ja det fanns allt jag kunde önska mig. Efter maten var det musik och spontandans. Jag höll mig hos musikerna och stöttade dem, att dansa blev för varmt.

Jag har fått höra att det brukar vara en riktigt lång utfärd och det stämde. I år gick den till Engelberg. Det är en ort med kloster, vacker kyrka, osttillverkning och det mest spännande av allt: gondol upp i bergen. Nu har jag varit i Alperna! Vi hade picknick och man kunde åka sommarrodel, men mest tittade jag på utsikten. Så vackert! En speciell grej var en bonde som gick omkring på en äng med en tjock slang som det sprutade något brunt ur. Till slut förstod jag vad han gjorde, han spred flytgödsel! På den branta marken hade gödselspridaren inte haft en chans att köra. Jättebra att gödseln kom till nytta, tycker jag. Nu växer gräset ordentligt till betet. Efter bergsturen var det dags att dansa och spela igen. På med dräkterna! Fortfarande väldigt varmt och svettigt, men ingen snubblade och allt gick bra.

Den sista dagen träffades vi vid Basler Läckerli Huus. Det är en fabrik som tillverkar traditionella kakor och choklad. Världens bästa ställe för man fick äta så mycket man orkade, till och med av de fina pralinerna. Jag åt tills jag nästan sprack! På kvällen var avskedsfest. Så fint dukat i blått och gult och till det servetter med bilder från Schweiz. Små träkossor stod på borden. I Schweiz har förresten alla kor stora klockor runt halsen, så det binglar och bånglar vart de än går. Bra, så man inte tappar bort en ko någonstans. Undrar om det finns klockor till grisar också? Vi åt god mat, knytkalas där alla lagat sina godaste maträtter. Sen var det tal och tack och massor av dans. Så blev det midnatt och det var dags att ta adjö. Vi sjöng ”Vem kan segla” och sen var det kramkalas och tårar.

Vilka fantastiska dagar, fyllda av gemenskap, vänskap och upplevelser. Jag förstår att alla medlemmar i vårt folkdanslag vill fortsätta träffa vännerna i Schweiz och om några år är vi värdar här i Sverige. Det ser jag fram emot.

Nästa dag gick flyget mot Sverige, men jag var inte med! Jag tyckte det var lite otäckt att flyga, så jag fick åka bil med några trevliga människor som skulle besöka Moseldalen på vägen hem.

Jag har gjort mitt bästa och hoppas jag får följa med på nästa äventyr, men innan dess ska jag gå på höstens nybörjarkurs i dans.

Hambo,

Linderödsgris och maskot i Linderöds folkdanslag och spelmanslag