Vi har firat Nationaldagen i Tivoliparken i Kristianstad. Molnen hängde tunga och det var inte särskilt varmt, men vi slapp i alla fall regn. I parken firades också Motorhistoriska dagen med veteranfordonsutställning. Det fanns många fina bilar och en och annan lastbil att titta på.

Festligheterna började med flagghissning och utsläpp av brevduvor som genast vände färden hem mot Gärds Köpinge. Pressombudsmannen Ola Sigvardsson, bördig från Tollarp, högtidstalade om fred och frihet.

På scenen avlöste kulturyttringarna varandra. Det var Stadsmusikkåren, Linedance, körsång, Kristianstadsflickorna och slutligen Linderöds Folkdanslag. Under tiden som programmet pågick smög några troll och häxor omkring i parken. Vissa påstår att det var elever från C4 gymnasiets estetiska linje.

Efter utmarschen till Stadsmusikkåren taktfasta musik samlades vi folkdansare igen. Vi hade ordnat gemensam fika, satt och småpratade och trivdes i den vackra Tivoliparken.

Text och bild Margareta och Åke 

 Årets marknad är avslutad, bord och stolar tillbaka på sina platser, mattorna hoprullade, parkeringen tömd och fina prylar och mojänger har funnit nya ägare.

Vi tackar alla fantastiska besökare, utställare och medarbetare i Linderöds Folkdanslag och Linderöds Idrottsförening som gjort det möjligt att än en gång genomföra Antik- och samlarmarknaden i vår lilla by.

Välkomna på nästa marknad den 6 januari 2013!

/Margareta

Den här resan började redan för 30 år sedan, för det var 1981 som Regi Maquoi, ordförande i de Mandoerse folkdanslag i belgiska Reet, och Maj-Lis Persson, ordförande i svenska Linderöds Folkdanslag, möttes under Europiaden i Schweiz. De började prata med varandra och snart hade Maj-Lis bjudit in Regi och hans folkdansare till Sverige. Redan 1982 kom ett glatt gäng ungdomar till oss och vi trivdes bra tillsammans.

Utbytet fortsatte med ungdoms- och vuxengrupper som besökte varandra. En resa jag särskilt minns var 1987, då min son Gustav var yngste deltagare med sina sju månader och de äldsta närmade sig 80 år. Alla i gruppen var klädda i dräkt och dansade eller spelade efter bästa förmåga och roligt hade vi. Många deltagare har blivit goda vänner och besöker varandra privat. Vi har fått vara med på bröllop, dop och födelsedagskalas och det är intressant att se hur man firar i olika kulturer.

För fem år sedan kom en alldeles speciell ungdomsgrupp till oss i Linderöd. Det unika var att de flesta ungdomarnas föräldrar hade varit hos oss vid de tidigaste utbytena och nu var de med som ledare och chaufförer.

Det gick några år och vi ville gärna träffas igen. I Reet firar man Ljusfestival under andra helgen i augusti, så det passade bra att åka dit då. De flesta av oss tog flyget från Kastrup tisdagen den 9:e augusti och efter drygt en timme i luften landade vi i Bryssel. Tre familjer valde att köra bil eftersom de kombinerade dansresan med andra åtaganden. Återseendet blev kärt för oss som varit med förut, men också de som var med för första gången kände sig väl mottagna.

Den första hela dagen tillsammans tillbringade vi i Brygge, en vacker medeltida stad. Hur förflyttar man då en grupp resenärer som inte kommer med buss? Jo, det blev snabb och bekväm tågresa till och från Brygge. De historiska husfasaderna är skyddade enligt lag och får inte förändras, men inuti är husen toppmoderna. Vi åkte en tur med kanalbåten, hukade under låga broar och njöt av vackra hus. Vid Minnewater finns alltid svanar som genom sitt levnadssätt, att välja partner för livet, gett namn åt området. Minnewater betyder nämligen Kärleksvattnet. Om man inte vill åka båt går det bra att se staden från en hästskjuts. En klurig anordning, tillverkad av presenning och fäst bakom hästen, ser till att gatorna hålls rena från hästgödsel. Några av oss besökte en Tekanneaffär med ett otroligt stort sortiment av just tekannor av alla de slag. Jag passade på att köpa lite te med namnet Striptease. Nu gäller det bara att hitta ett bra tillfälle för provsmakning.

På kvällen åt vi gemensam middag. På menyn stod svensk rökt lax (tillsammans med kylklampar hade den klarat flygresan bra i min resväska) och belgisk grillad kyckling (beställd från kycklingvagnen som kommer till byn varje onsdag). Det smakade mycket gott tillsammans med en salladsbuffé. Drycker av olika slag gick att beställa från baren. Jag frågade vem som stod för lokalen och det visade sig att den hör till kyrkan. Jag undrar när svenska kyrkan planerar att komplettera kyrkkaffet med starkare drycker?

På torsdagen åkte vi bil tillsammans med våra värdar till Bokrijk. Bokrijk är en park, uppbyggd lik Skansen med ditflyttade byggnader. Det var vackert väder och mycket att titta på eller göra i den levande miljön. Kjell O provade på att gå på styltor. Han klarade det bra, men det gjorde mig lite orolig med tanke på dansen som väntade senare i veckan. I stugorna arbetade man med olika hantverk eller skötte de dagliga sysslorna som att laga mat eller hämta vatten. Utanför en av stugorna diskuterade prästen och bonden allvarliga ting. Kultingarna gick tillsammans med suggan och bökade i täppan och tuppen gol. Det var som att förflyttas minst 100 år tillbaka i tiden. När det var dags för picknick passade vi på att öva lite medan värdarna dukade fram maten. Marcel ställde sig i mitten av ringen med sin telefon där musiken fanns inspelad, sen var det bara att dansa med lätta steg. Våra ungdomar och de belgiska ungdomarna fann varandra och på den stora gräsmattan lekte de lekar och skojade med varandra. En del av dem hade redan kontakt, t.ex. via Facebook och efter denna resa tror jag att umgänget blir ännu tätare. Det bådar gott inför framtiden.

När de Mandoerse har gäster tar borgmästaren emot och på fredagen var det dags att ta på folkdräkterna och åka till Rådhuset i Reet. Det var högtidligt, men ändå familjärt, och borgmästaren och hans närmaste medarbetare, ansvarig för kultur och ekonomi, välkomnade oss och höll tal på god engelska. Jag tycker att det är en intressant kombination, att vara ansvarig för både kultur och ekonomi. Det kan kanske innebära att kulturen inte automatiskt får stå till sidan när ekonomin kärvar. Vi utbytte gåvor och Linderöds Folkdanslag överräckte en vacker glasskål fylld med Ahlgrens bilar. Borgmästaren verkade mycket nöjd med den gåvan och lovade att bjuda på sina medarbetare vid nästa sammanträde. Själva mottog vi en korg fylld med böcker om ”Reet 700 år”, pussel med motiv från belgiska tecknade serier, Duvel-öl och Genever. Vi gjorde ett litet dansframträdande med Åttamannadans och Jämtpolska. Därefter gick vi till en närbelägen park med ett vackert slott för gruppfotografering. De Mandoerse tar med alla sina gästande lag dit och i deras gästbok sätts sedan in ett foto och laget skriver en hälsning på sitt eget språk.

På eftermiddagen dansade vi på ett äldreboende. Publiken var påfallande pigga pensionärer och det blev många applåder. Ann-Margret och Henrik dansade Träskodansen, ja även Lene var med på ett hörn och flirtade med Henrik till allas jubel. I pausen pratade vi med några engelsktalande pensionärer och Lene lånade ut sin klut till provning och fotografering. En dam på 88 år tackade oss för en trevlig dansuppvisning och önskade oss välkomna tillbaka för hon ville gärna träffa oss igen. Det är härligt med en sådan tilltro till framtiden och jag hoppas verkligen att vi träffar henne igen.

Reet ligger mellan Bryssel och Antwerpen i den flamländsktalande delen av Belgien och eftersom man talar flamländska känner man störst tillhörighet till Antwerpen. Befolkningen i Bryssel talar franska och anses vara lite ”fina i kanten”. Följaktligen gick vår sista utflykt till Antwerpen. Vi åkte med lokalbussen, vilket nästan skrämde slag på de belgiska tanterna som i godan ro steg på bussen för att finna den fylld av glada människor som pratade ett okänt språk. I vanliga fall brukade det visst vara högst fem passagerare på morgonbussen… I Antwerpen samlades vi på torget framför Rådhuset. Det var lördag och många brudpar hade beställt vigsel denna dag. I Belgien måste vigseln ske borgerligt först och sedan kan man välja om man även vill ha kyrkans välsignelse. Det var ett skådespel att se de olika brudföljena. Vi togs emot av Peter, auktoriserad guide och vän till våra värdar. Han tog oss med på rundtur i den vackra staden och berättade fantastiska historier, naturligtvis sanna, om gamla tider och de människor som levde då. Tänk att framför en av kyrkorna finns en liten platta med fem spikar i, inlagd i stenläggningen. Den minner om en olycklig man som kastade sig ner från kyrktornet och vars huvud gick i kras i fem bitar. Utan Peter hade vi inte ens sett plattan. Promenaden avslutades i en smal gränd som påminde om Gamla Stan i Stockholm. Det finns väldigt lite bevarat av de äldsta delarna, men lyckligtvis hade en förutseende person köpt upp hus efter hus längs den här gränden och på så sätt bevarat den. Efter rundturen, med både hemska och romantiska berättelser, stannade vi vid matmarknaden. Där fanns allt gott man kan tänka sig att äta. Frukt och grönt av bästa kvalitet, jättestora ostar, spanska grisskinkor, ostron, sniglar i kryddstarkt spad, fisk och kött och alla sorters oliver. Det mesta fanns dessutom att provsmaka. Jag avslutade min shopping i Leonidasaffären. Leonidas är ett belgiskt chokladmärke och deras praliner är ljuvliga, speciellt de ljusa med moccafyllning.

Det var alltså Ljusfestival i Reet när vi gästade dem. Trädgårdarna var smyckade med figurer av olika slag och belysning. För att dämpa gatubelysningen hade man försett lyktstolparna med stora tygskärmar. Gatorna såg ut att vara kantade av höga golvlampor och det gav en trolsk stämning. Det fanns våffeltält och öltält, hantverksgata och levande musik. Det fanns också en scen där vi och en belgisk barngrupp som dansade keltiska danser skulle uppträda. Väderleksutsikterna var inte lovande och alla höll tummarna för att regnet skulle dröja. Vår grupp började dansa 21.00 och det gick bra till en början. Vi hade nästan klarat av den första delen av programmet när elen bröts. Efter en stund var strömmen tillbaka, men sen dröjde det inte länge förrän de första regndropparna föll. Det blev ett kraftigt regn och det fanns inget annat att göra än att vänta. Tyvärr var regnet så ihållande att resten av dansprogrammet avlystes, men vi ville inte ge oss. Vi hade en speciell dans med oss, vår ”Hyllning till Ljusfestivalen”, en dans med facklor och vi ville så gärna dansa den. Drygt en timme senare började regnet avta och vi tände våra facklor. En grupp dansare gick ett litet fackeltåg på gatan och lockade publiken och så fick vi äntligen dansa vår specialkomponerade hyllning till Reet och Ljusfestivalen. Behöver jag säga att det blev succé?

Efter alla dessa upplevelser var det dags att åka hem igen. Det är alltid svårt att skiljas och som en av våra ungdomar sa när han fick frågan om vad som är bäst med Belgien: ”Det bästa är våra vänner”.

Margareta

Vi var ett glatt gäng som samlades för att dansa på Nationaldagsfirandet i Tollarp. Det blev Slängpolska, Räknaren, Övrabykadrilj och Engelskor. Våra slagskämpar Henrik och Wille utkämpade en duell i Oxdansen. Vem som vann blev aldrig riktigt klart! Som avslutning dansade vi Selbst Viert, en pigg och glad dans som vi lärt av våra folkdansvänner i Schweiz.
 
Text Margareta

Planen var att samlas i Bygdegården för att pyssla och äta gröt tillsammans, men med ett helt lass granris utanför vårt hus beslöt vi att flytta aktiviteten till Flygfyrsvägen 2. Hem till oss kom ett gäng glada föreningsmedlemmar i skilda åldrar. Maj-Lis visade oss hur man kan göra girlanger av crepe-papper. Vi gjorde dörrprydnader av granris, vackra kulor och rosetter. I köket bakade Måns och Fredrik pepparkakor så det doftade underbart i hela huset. I köket höll också ”limmarna” till och dekorerade knäckebröd. Sune och Åke hittade sköna sittplatser och avnjöt dagens Kvällspost. När alla julprydnader var klara smakade det bra med risgrynsgröt och saftsås. Gröten serverades på jultallrikar som vår förening en gång tagit fram motivet till och producerat. Vi var alla överens om att det varit en rolig kväll där alla kunde vara med och hitta en syssla man trivdes med.

Text och bild: Margareta

Vi har fått motta en fantastisk gåva av Siv och Pentti Flöjt. Familjen Flöjt har bott många år i Linderöd och varit medlemmar i Linderöds Folkdanslag. Tillsammans med sina barn

Lars-Göran, Krister och Annika dansade de och deltog vid många uppvisningar. På senare år har Siv och Pentti hjälpt till vid olika arrangemang, till exempel vid Antik- och samlarmarknaden.

 Nu har tiden kommit då Siv och Pentti valt att sälja sitt hus och flytta till lägenhet. Frågan uppstod om folkdräkterna skulle följa med i flytten. Svaret på frågan blev att det var dags att skiljas från dräkterna, som av olika anledningar inte användes längre. Siv och Pentti tog kontakt med styrelsen i folkdanslaget och undrade om vi ville ta hand om dräkterna. De berättade att tiden då hela familjen var aktiva dansare hade varit bland det roligaste de varit med om och de ville gärna ge oss något tillbaka. Kanske det ibland finns dansare som behöver låna dräkt? Vi ville förstås gärna ta emot gåvan och vi hoppas att det blir många tillfällen för medlemmar som saknar egen dräkt att låna och använda dessa vackra plagg. Det är kompletta mans- och kvinnodräkter, pojk- och flickdräkter i varierande storlek, mycket vackert och omsorgsfullt sydda.

Med gåvan följde också ett brev, skrivet av Anna Nilsson född 1900. Anna var min mans farmor och bodde i Satserup. Anna var en omtalat god väverska och blev tillfrågad om att väva tyg till rutiga klutar till föreningsmedlemmarna. Brevet är inte daterat, men vårt dräktråd Anita tror att klutarna vävdes 1975. Så här skrev Anna, med sin vackraste handstil, när tyget var klart:

Hej alla Linderödsflickor!

Nu skikkar jag klutarna ni får klippa dom åtskils vid den smala randen var säker på handen för trådarna är fina. I början vävde jag dem längre, den ja hade på prov var ej fyrkant men det är inte lätt i början o veta hur dom skall se ut, därför får ni ursäkta felen. Det har varit så roligt att väva dessa ja det varit så trevligt hela dagarna att väva klutar så önskar ja bara att Ni får nöje av dom.

Hjärtliga hälsningar

Anna Nilsson

Räkning

Vävning av 16 st klutar   10 kr st

Summa 160 kr

Anna Nilsson

Vi tackar Siv och Pentti Flöjt som så generöst skänkt familjens folkdräkter till oss. Vi ska ta väl hand om dem och hoppas det ska bli många tillfällen att låna ut dem.

Text o bild: Margareta

PS På midsommarafton 2012 fick Sivs dräkt åter vara med i dansens virvlar då Elin lånade den. På bilden ses Elin och Fredrik, något regnvåta, efter framträdandet i Vannaröd.

Vädret var inte på vår sida, ihållande snöfall gjorde att många drog sig för att ge sig ut på vägarna, men vi var ett gäng entusiaster som samlades för att leka och dansa tillsammans. Stämningen blev genast hög då pirater, feer, häxor och dinosaurier jagade varandra över bygdegårdsgolvet. ”Flamman” smög omkring och skrämde alla med sin hetta. Zorro väckte beundran med sin välansade mustasch och hans (?) välklädde kamrat i slängkappa höll ett vakande öga på tillställningen. Vi dansade Sjuspring , Släpp en liten fågel och Du bara går och sover. Sen blev det lekar, till exempel Gröten kokar över. Alla fick rösta på bästa utklädnad och medan rösterna räknades festade vi på korv i bröd. Det fanns ett stort prisbord och alla fick i tur och ordning välja sin belöning. Kvällen avslutades med tända stearinljus och Domaredansen.

Stort tack till alla som hjälpte till att göra Maskeradfesten så trevlig! Alla barn och föräldrar som tog sig tid att leta upp maskeradkläder och ta sig till Linderöd! Alla som stod i entré och köket! Alla som dansade och lekte!

När det var dags att gå hem sa en liten pirat till mig. ”Jag kommer på nästa Maskeradfest, men då ska jag inte vara pirat. Jag ska vara Spindelmannen!” Visst är det härligt med framförhållning!

Text och bild: Margareta

I år blev det Tomtefest med snö och kalla vindar. Trots vädret hade många glada besökare samlats och dansen kring granen värmde oss alla.

Text o  bild: Margareta och Wille

På skyltsöndagen, första advent, var det öppet på Hörby museum. Det fanns möjlighet att julpyssla, skriva en önskelista till tomten, dricka en mugg glögg och titta på de fina samlingarna. Till jultraditionerna hör ringlekar och i stora salen stod granen klädd och beredd att dansas runt. Tomtefar själv satt i en fåtölj och något tystlåten beundrade han dansen. På bilden ses Annika som spelade, Margareta som ledde dansen och Samuel med sin nyskrivna önskelista.

GOD JUL

MED MYCKET MUSIK, DANS OCH SÅNG

ÖNSKAR VI ER ALLA

Vår lilla by, cirka 700 invånare, har två klädaffärer! Dels är det ”Monicas kläder och presenter” med en klädkollektion i härliga naturmaterial, dels är det ”Z 21” som marknadsför dansk design för både kvinnor och män. Värt att notera är att Z 21 har kläder även för de riktigt storvuxna. Dessa två affärer, tillsammans med Linderöds Folkdanslag, ordnade en färgstark Modeshow den 20 oktober i Linderöds Bygdegård. Det sattes fram cider och snacks att njuta av innan showen skulle börja. Det visade sig snabbt att även fler stolar fick sättas fram. Vi räknade in 101 gäster! Helt fantastiskt! Stämningen var god, både i omklädningsrummet och på catwalken. Mannekängerna kom till stor del från folkdanslaget, män och kvinnor i blandade åldrar och storlekar. Det härliga med en sådan här modevisning är just blandningen av mannekänger. Inga supersmala flickor och atletiska pojkar, utan människor som ser ut som du och jag. Applåderna dånade och glada skratt hördes när mannekängerna showade. Det blev en härlig kväll och redan har många frågat när det är dags för nästa show. Kanske till våren?

Text och bild: Margareta

Ja, så kallade Elisabeth Wentz-Janacek sitt föredrag om spelmannen John Enninger, 1844-1908. Spelman förresten, han var också kompositör, upptecknare, klockare och jordbrukare. Det sistnämnda, förstod vi av Elisabeths berättelse, la han ner minst tid på. Elisabeth höll sitt föredrag i Äsphults gamla skola, med Biblioteket i Kristianstads kommun som arrangör.

Elisabeth berättade levande och medryckande om denne spelman som reste till Stockholm, blev violinist vid Kungliga teatern, hovmusiker och konsertmästare i Grand Hotels underhållningsorkester, men fann storstadslivet allt för påfrestande och rekommenderades av sin doktor att söka sig tillbaka till det lugnare livet på landet. John Enninger tog organistexamen i Växjö 1881 och tillträdde 1883 tjänsten som kantor, organist och klockare i Höör och Munkarp i Skåne. Han förde dagbok under många år och det är dessa anteckningar som till stor del ligger till grund för Elisabeths forskning om honom. John var mycket intresserad av folkmusik och hans samling innehöll till slut närmare två tusen melodier.

Elisabeth berättade flera anekdoter om John Enninger. Det var långa predikningar under gudstjänsterna och John hade tagit för vana att smyga ner från orgelläktaren och gå ut en stund medan prästen pratade. En söndag fick han dock bråttom in. Redan efter 45 minuter hade prästen nått slutet på sin predikan och psalmsången fick börja utan Johns orgelackompanjemang. John noterade i sin dagbok att han fick vara lite försiktigare i fortsättningen. En annan gång var han på torget och handlade. Han hade just köpt fisk när kyrkklockan började ringa och John påmindes om att han hade en förrättning att tjänstgöra vid. Han stoppade fisken i bakfickan och skyndade till sitt uppdrag. En annan gång konstaterade han i sin dagbok att han borde kört in hö, men istället ägnat dagen åt att nedteckna låtar.

Linderödsspelmannen Ored Speleman och John Enninger hade kontakt med varandra och utbytte musik. Två starka personligheter som verkade samtidigt, ganska nära varandra, och som båda betytt mycket för bevarande och skapande av skånsk folkmusik.

Elisabeths föredrag var mycket intressant att lyssna på och ännu bättre blev det av att det beledsagades av musik. Linderöds Spelmanslag spelade låtar från Johns samlingar och vi lyssnade och njöt. Om du vill veta mer om John Enninger så läs Elisabeths bok: ”John Enninger spelman, kongl. kammarmusikus, klockare”.

Text och bild: Margareta Nilsson, Linderöds Folkdanslag

Dagen med det magiska datumet 10-10-10 hade kommit och vi firade Tacksägelsedagen i Linderöds kyrka. Elisabeth, Ursula, Ann-Margret med flera prydde kyrkan med blommor, frukt och grönsaker. Vackert röda äpplen fyllde det dekorerade ämbaret av trä som vi en gång fått av Greve Strands Folkedansare. Kyrkokören sjöng och prästen Sten Johansson talade om glädje och tacksamhet. Våra spelmän Berit, Dan, Annika och Gunnar spelade musik av Ored Speleman. Lite extra, och oplanerad, underhållning stod lille Joel för. Med glimten i ögat steg han fram i koret för att hjälpa mamma och pappa med musiken.

Efter gudstjänsten inbjöd vi till kyrkkaffe med provsmakning av inte sju sorters kakor, utan sju sorters äppelkakor. Äppelkakorna var försvinnande goda… Det blev bara lite smulor kvar, precis som det ska vara. Yvonne läste några stämningsfulla dikter av Lasse Berghagen och sedan fortsatte Spelmanslaget att spela för oss. Nu blev det musik av spelman John Enninger. Ett spännande inslag var då Berit och Gunnar spelade mot varandra, från varsin ända av rummet, i ett musikstycke med ekoeffekt.

Vi hade en trevlig eftermiddag tillsammans och hoppas få fortsätta den här traditionen många år framöver.

Text och bild: Margareta

Trachtengruppe Waldenburgertal på besök i Linderöd 31/7-5/8 2010

Några dagar under sensommaren 2010 fick vi ha glädjen att se 36 medlemmar ur Trachtengruppe Waldenburgertal som våra gäster i Linderöd. Våra folkdanslag har sedan tidigt 80-tal träffats vart tredje år och nu var det vår tur att stå som värdar. Redan i november 2009 började vår Schweizkommitté sitt arbete med att göra ett omväxlande och trevligt program och många förslag prövades och förkastades innan vi var nöjda.

Att träffas så här, bo hemma hos varandra och verkligen få uppleva ett annat lands kultur ger så mycket. Våra barn och ungdomar som är uppväxta med folkdansutbyten har aldrig ifrågasatt varför de ska lära sig språk i skolan. Det är klart att man vill kunna prata med sina kompisar från andra länder!

När våra vänner anlände var allt klart och efter en god natts sömn började aktiviteterna på söndagen. Vi åkte till Ingelbo Älgpark i Västra Torup där Eleanor tog emot oss och på blandad engelska-tyska-svenska berättade hon om sina älgar. Där fanns två älgkor med tvilling- respektive trillingkalvar och en stilig tjur. Vi promenerade runt anläggningen och fick se älgarna på nära håll. Efter picnic på gräsmattan var det dags för en liten dansuppvisning. Eleanor bad oss dock att spara joddlingen till ett annat tillfälle eftersom älgarna inte är så förtjusta i höga ljud. På kvällen samlades vi i Linderöds bygdegård för danssamkväm, kakbuffé och firande av Schweiz nationaldag. Som traditionen bjuder i Schweiz hade vi ordnat ett festligt fyrverkeri. Det blev en uppskattad överraskning!

Ann-Margret och Henrik berättar om måndagens äventyr: ”Efter att ha fått lite sovmorgon, bar det iväg mot Billinge. Lite trångt att parkera med en stor buss, men det löste sig.

Spettkaksbageriet låg i en underbar rosenträdgård. Där fick vi se hur det gick till att baka spettkaka. Efteråt strövade vi omkring i trägården och beundrade alla vackra rosor. Var man intresserad av att fotografera fanns det gott om motiv. De flesta av oss passade på att handla spettkaka med sig hem. Det fanns också möjlighet att köpa fika om man var sugen.

Vi sparade vår medhavda fika till Gamlegård som var vårt nästa stopp. Detta låg bara några 100 meter längre bort. Här hade vi tagit hjälp av Siv och Kjell som har kontakter med ansvariga för gården. Gamlegård hembygdsmuseum är Skånes äldsta, grundat 1917. Här fanns mycket att titta på såsom äldre hus med bevarad inredning, husgeråd, hantverk, möbler, dräktvisning och mm. Även om vi delades upp i 2 grupper, för att alla skulle kunna se, saknades tid för de som var mer intresserade.

 Vår medhavda fika avnjöts utanför museet. Därefter åkte vi till Fulltofta kyrka för att bli guidade av Susanne Lindgren i den vackra kyrkan. För att våra gäster skulle förstå, översatte Ursula Nissen till tyska.

 Vi hade ett mycket trevligt avslut på turen på campingen Ringsjöstrand där vi tillsammans med våra schweiziska gäster skulle framträda. I paviljongen åt vi grillad kassler med potatissallad som Wille tillsammans med medhjälpare hade ordnat . Samarbetet i framträdandet efteråt flöt väldigt bra. En kul sak var när kören skulle öva på sin joddling och fick hjälp av korna i en närliggande hage. Vi började gå med våra fanor och därefter följde musik på campingen med uppsamling på dansbanan. Sedan bjöd vi på dans, sång och musik. Till vår glädje kom det en hel del publik. ”

Jag kan tillägga att i publiken fanns en man med ursprung i Schweiz, men sedan många år boende i Sverige. Han firade sin 85-årsdag med att njuta av sitt hemlands toner, dans och sång, och berättade sedan för oss att det var den bästa födelsedag han någonsin haft.

Ett besök i Sverige måste innehålla hav i någon form och den här gången åkte vi till Blekinge. Ursula Wobeda Nissen berättar om denna dag: ”Utflykt till Karlskrona skedde på tisdagen den 3/8. Redan klockan 8.00 startade bussen från bygdegården i Linderöd. Första anhalt blev Mörrum vid Laxens Hus. Där fikade vi och gjorde ett kort besök i Souvenirshopen. Vi kunde bland annat beskåda några imponerande stora konserverade laxar.

Så fortsatte vi till Nättraby och där inväntade vi båten Axel. Axel tog oss genom Blekinges skärgård till Fisketorget i Karlskrona. Vi promenerade till Hoglandsparken där vi undfägnades med goda baguetter och dricka. Med nya krafter vandrade vi vidare till Marinmuseet. Där fanns mycket att titta på. Vi fick en guidad tur genom museet och såg både stora och små båtar.

Efter museet hade vi tid till eget förfogande. De flesta tog en promenad till Amiralitetskyrkan och hälsade på gubben Rosenbom. På vägen in till stan såg vi hur Nils Holgersson sprang ur boken. Så var det dags för en kopp gott kaffe vid en av de många uteserveringarna.

Redan var det dags för hemresa. Vi samlades vid bussen och begav oss av mot Linderöd. Vid rastplatsen Galtsjön stannade vi och intog en liten måltid bestående av ost, kex, frukt och dricka. Det blev mycket uppskattat.

Vi nådde Linderöd vid 20.30, med många minnen av en fin dag, många upplevelser och god gemenskap med våra vänner från Schweiz.”

På kvällen träffades ungdomarna hemma hos Johanna och Gustav för egna festligheter och musikerna ordnade en samspelsträff. Svenska fioler och Swiss accordion (dragspel) är olika stämda och det är inte lätt att spela tillsammans. Det skulle visa sig senare att övningen gett gott resultat.

Onsdagen var den sista hela dagen tillsammans och den reserverades för värdarnas egna idéer, allt efter var och ens tycke och smak. I vår familj bakade vi kanelbullar, vittjade kräftburarna i vår damm och sedan blev det shopping i Kristianstad. Några besökte torvupptagning och ett familjejordbruk, andra gick en promenad vid havet.

Gunnar Söderlind berättar om hur de tillbringade dagen: ”Frukost i trädgården på morgonen. Vi promenerade med vår gäst ner till havet och för att citera hennes brev så glömmer hon aldrig havet. Det har gett henne ett minne för livet.

Vid middagstid kom Sara med Ines. Hon bodde hos Berit i Linderöd. Vi besökte Furuboda där vår dotter Anna gjorde en uppskattad guidning.

Sara, Anita, Ines o Ursula gjorde därefter ett besök i hemslöjdsaffären i Degeberga. Vi visste sedan deras förra besök att Ines tycker om att handla 

 i den typen av affär.

Eftermiddagskaffe drack vi i Yngsjö för att senare åka till Linderöd på avslutningsfest.”

På kvällen var det alltså avskedsfest med kräftor och pajbuffé. Många av våra gäster såg med misstänksamhet på kräftorna och inte blev det bättre av att Wille visades upp några levande exemplar. Vi visade hur man äter kräftor och även om det inte blev smaksuccé hos schweizarna så vågade de flesta prova. Desto populärare blev pajerna och mätta och nöjda började vi dansa. Musikerna hade övat in några låtar för samspel och när alla stämde in var taket nära att lyfta. Vi turades om att lära varandra danser och vi hade mycket roligt tillsammans. Kvällen avslutades med ”Vem kan segla förutan vind”, vemodigt ackompanjerat av Gunnar på såg.

Som alltid vid sådana här tillfällen går tiden snabbare än man önskar sig och efter några timmars sömn träffades vi en sista gång, nu för gemensam frukost på bygdgården.  Med fuktiga ögon vinkade vi farväl till varandra och tröstade oss med att om tre år träffas vi igen.

Text: Margareta, Ursula, Ann-Margret, Henrik och Gunnar

Redan tidigt i våras kontaktades vi av ledare för Riksförbundet för unga allergiker. De planerade ett läger på Bosarpsgården och hade hittat vår hemsida när de sökte efter aktiviteter i närområdet. Vi blev tillfrågade om att ordna en aktivitet med Linedance och det ville vi gärna göra. Paw, som varit vår instruktör vid två kurser, ställde gärna upp. Han tyckte dock att en hel eftermiddag blev lite för lång tid för nybörjare att hålla på med Linedance och det löste vi genom att erbjuda en stund med folkdans som avslutning.

Den 15 juli var det dags! Ungdomarna på lägret hade äventyrsvandring från Bosarpsgården till Linderöds bygdegård. Under promenaden löste de olika gåtor och samlade ledtrådar. Väl framme i Linderöd la de pussel med sina ledtrådar och fick fram orden LINEDANCE. Det blev alltså en överraskning för deltagarna att de skulle få prova på dans under eftermiddagen.

Bygdegården fylldes av cirka 30 ungdomar med ledare. Paw började instruera och med sin entusiasm och medryckande musik hade han snabbt dansgolvet fyllt av glada dansare. Ibland gick det riktigt bra, alla klappade i takt och vände sig samtidigt, ibland blev det krockar och fniss. Vi hade riktigt roligt och Paw lärde oss flera danser. I pauserna tömdes vattenbringarna snabbt.

Mot slutet av dagen tog Henrik och jag över med en stund folkdans/gammaldans. Redan i Linedansen hade Paw lärt ut fotombytessteg och nu byggde vi vidare genom att dansa polka och så småningom Sternpolka. Det blev också tid för Virginia Reel och några andra smådanser innan det var dags att avsluta. Deltagarna, både ungdomarna och deras ledare, verkade nöjda med dagen och Paw, Henrik och jag kände att vi lyckats förmedla den dansglädje vi själva känner inför Linedance och folkdans/gammaldans.

Hur lägerdeltagarna kom tillbaka till Bosarpsgården? Ja, lyckligtvis slapp de gå på sina ömmande fötter utan blev hämtade med buss.

Text och bild: Margareta

-:¦:-•:*'""*:•.-:¦:-•* >^..^< -»(¯`v´¯)-»>^..^< *•-:¦:-•:*'''''*:•-                  Tollarps Hemvändardag 5/6 2010

Tidigt i våras frågade Dan Jönsson, en av de ansvariga för Tollarpsdagarna, om vi ville göra ett framträdande. Dansarna var pigga på det och vi valde att dansa på Hemvändardagen. Traditionellt är det annars Nationaldagen som är den stora folkdansdagen, men varför inte förnya sig?

Lördagen kom med strålande väder och vi sammanstrålande på Sparbankens bakgård för att dansa ihop oss med våra nya spelmän. Vi hade nämligen lånat in Bengt Wihlborg och Annika Trofast för att spela till dansen. Bengt och Annika har lång erfarenhet och de visste precis hur de skulle anpassa musiken till dansare och underlag så allt fungerade perfekt. Det var roligt att så många dansare kunde att vara med. Vi var ca 20 dansare med dräkter från olika delar av Sverige och även från Polen. På bilden syns Matilda i Frostadräkt och Emelie i 90 år gammal dräkt från Österåker i Sörmland.

Klockan tre marscherade vi upp på dansgolvet med fana och föreningens emblem i spetsen. Vi startade med två engelskor, Åttan och Åttatur i en följd. Sen började Wille och Henrik diskutera vilket fotbollslag som är bäst. Är det Tollarps IF eller Linderöds IF? En sådan diskussion kan bara utmynna i Oxdansen. Så blev det Slingervals och en stilig Jämtpolska med lyft. Vi bjöd upp publiken till Promenadpolonäs och Kristianstadsbladets utsända fotograferade flitigt. Det blev ett trevligt reportage i tidningen på måndagen. En av deltagarna i polonäsen var Ingegerd Andersson som i många år varit en flitig medlem i folkdanslaget, men som med ålderns rätt dragit sig tillbaka. Som avslutning valde vi det svenskaste vi har, en härlig hambo.

Efter dansen svalkade sig några av dansarna med glass, passande denna första riktigt varma sommardag.

Text och bild: Margareta

-:¦:-•:*'""*:•.-:¦:-•* >^..^< -»(¯`v´¯)-»>^..^< *•-:¦:-•:*'''''*:•-    Jubileumskonsert för Ored Speleman      1820-1910

Under en lång tid har vårt Spelmanslag koncentrerat sig på Ored Spelemans låtar och nu var det äntligen dags att visa upp resultatet. Söndagen den 18 april fylldes Linderöds kyrka av besökare, över 100 personer kom för att njuta av vacker folkmusik.

Ored Andersson, som han egentligen hette, föddes i Älmhults by i Svensköps socken. Så småningom gifte han sig med Ingrid och flyttade till Linderöd. En rolig detalj är att vår förenings vice ordförande, Yvonne Paulsson, nu bor tillsammans med sin man Nils-Ingvar i Oreds hus. Ored lärde sig spela av sin 18 år äldre bror Nils. Nils var en framstående speleman och det sägs att inga bröllop hölls i trakten utan att Nils var med och spelade. Ored tog över spelmanstraditionerna efter sin bror och förvaltade dem väl. Han spelade tillsammans med andra välkända spelemän och hade också egna elever. Oreds musik finns i levande tradition genom bland andra Gurli Andersson i Satserup. Många av de låtar som Ored spelade, egna och andras, finns upptecknade i Svenska Låtar, Skånedelen 1.

Programmet i kyrkan började med andakt med komminister Tomas Wassenius. I sin predikan talade Tomas om gåvor som Gud gett människan och en av de gåvorna är förmågan att njuta av musik. Tillsammans sjöng vi psalm 868 ”En psalm om konst”. Ett citat ur texten lyder ”Kyrkans tak ska lyfta, väggar bågna av jazz och låtar, psalm och symfoni” och så blev det när Spelmanslaget stämde upp till Matradura, Engelska, Mazurka och Polska. Vi fick också njuta av ett litet stycke Bach, då Berit ville visa oss likheterna mellan folkmusik och klassisk musik. Vem har inspirerat vem? Några av låtarna hade inte Ored som upphovsman, utan de var komponerade av spelmännen, dock med inspiration av Ored och lika njutbara som hans egna.

Efter en underbar konsert inbjöds vi till församlingssalen och där fick också kroppen sitt i form av kaffe och paj.

För många år sedan spelade vårt Spelmanslag och Låtlaget från Kristianstad in en skiva tillsammans. Det blev en LP med bland annat många låtar av Ored Speleman. Nu har denna LP producerats som CD och finns till salu tillsammans med nothäfte.

Våra spelemän bestämde sig alltså en dag för att blåsa nytt liv i Oreds musik. Det började som en enkel idé och slutade med konsert i Linderöds kyrka. Ja, slutade förresten, förhoppningsvis får vi fortsätta att njuta av Oreds vackra melodier i många sammanhang framöver.

Vid konserten i kyrkan bestod Spelmanslaget av Berit Welin-Mårtensson, Gunnar Pehrsson, Annika Edman, Dan Olsson, Sara Holfve, Monica Håkansson och Rolf Beckman.

/Margareta

Lördagen före första advent, 28/11, var det dags för Tomtefest i djurparken och för tredje året i rad var vi inbjudna att dansa kring granen med besökarna. Djurparken var denna dag befolkad av hundratals tomtar, både trätomtar av varierande storlek och en alldeles levande tomte som tog emot barnens önskningar. Den riktiga tomten satt naturligtvis placerad alldeles i närheten av sina renar. Kön av förväntansfulla barn var lång, men alla väntade tålmodigt.

Kulturdagsgruppen visade gamla hantverk och julseder. Man kunde få vara med och mala senap med kanonkula eller prova på pyssel. Det fanns också marknadskarameller att köpa.

Just denna dag var vädret på tämligen gott humör och under eftermiddagen tittade solen fram en liten stund. De föregående två åren har regnskurarna avlöst varandra. När klockan närmade sig halv tre samlades danslystna barn och vuxna kring granen. Vår musiker Annika var inhyst i en hästtransport, vad annat på en djurpark, tillsammans med ljudanläggningen. På slaget halv tre drog vi igång en långdans och snart var vi cirka 100 personer runt granen. Det blev en härlig dansstund med alla de välkända ringlekarna och som avslutning en ”raket” som flög långt bort över parken.

Efter dansen samlades små och stora från folkdanslaget och grillade korv tillsammans. Efter välsmakande korvar och lite dricka därtill var det fritt fram för egna aktiviteter.

Min familj valde att gå en runda bland djuren. Längs gångstigen lyste stora marschaller. Skymningen föll och det gjorde att en del nattaktiva djur visade sig från sina bästa sidor. Vi fick se både uttern och bävern som simmade i sina dammar. När vi närmade oss säldammen var Luciatåget på väg därifrån, så deras skönsång missade vi. En stund senare var det dock dags för Eldshow. Två eldslukare visade upp sina konster och det var fascinerande att se hur de hanterade elden. Lågorna speglade sig i vattnet medan mörkret la sig över parken.

Vi hoppas få återkomma till Skånes Djurpark på nya Tomtefester, kanske till och med snö för den riktiga julstämningen!

-:¦:-•:*'""*:•.-:¦:-•* >^..^< -»(¯`v´¯)-»>^..^< *•-:¦:-•:*'''''*:•-

Så var det äntligen dags! Efter många månaders förberedelser var Hemvändardagen här. Senaste gången vi firade Hemvändardag var 2006 och många har frågat om vi inte skulle ordna en ny träff, så sagt och gjort. I våras började vi planera. För att det ska bli en intressant och trevlig dag krävs att många samverkar och vi tog kontakt med affärer, företag, föreningar, privatpersoner och kyrkan i Linderöd. Många var intresserade och hade möjlighet att ställa upp.

Under dagen var det Öppet hus runt om i byn. Det fanns möjlighet att besöka Handlar’n, Vävstugan, Marias Pyssel o Grönt, Biblioteket, konstnär Harriet Rosén, P Olsson´s mekaniska verkstad, Monicas Kläder o Presenter, Z 21 – Fashion of Scandinavia, Raijas Fotvård, Tennisklubben samt se tomter som Sune Persson visade. Det är ett fantastiskt utbud i en församling med cirka 700 invånare, och då är kringliggande byar också medräknade.

I bygdegården startade programmet 11.30 med lunchservering. Vi serverade kassler och potatissallad till cirka 70 hungriga gäster. Det var en glad och förväntansfull stämning i lokalen. Många träffades som inte sett varandra på ett antal år och många hälsningar utbyttes. I bygdegården fanns också utställningar att titta på. Linderöds Idrottsförening, LIF, firar sitt 80-årsjubileum i år och hade samlat ihop minnen från sina första 80 år. Där fanns matchtröjor, lagfoton, tidningsurklipp och mycket annat att se på. Byagillet håller på med ett stort och viktigt arbete då de kartlägger byns bebyggelse. De fotograferar husen och forskar i deras historia. Vem som byggde dem och när? Har där funnits någon form av företag? Vilka har bott där genom tiderna? Arbetet ställdes ut på stora skärmar och intresset från besökarna var stort. Annika Edman kan trolla med tyg, åtminstone ser det så ut när hon presenterade sina skapelser under namnet Fin i lin. Vackra kläder för små och stora, gärna med detaljer i handvirkad spets. Gustav Nilsson lekte med traktorer som andra småkillar, men till skillnad från de flesta växta han inte ifrån sitt intresse. Nu bygger han upp lantbruksmiljöer där han placerar in sina modeller. Målet är att det ska se så äkta ut som möjligt, från elstängsel (sambons pärlor fick offras där) till gödselstack (torkad kaffesump med mera). Även Linderöds Folkdanslag visade upp sin verksamhet i form av minnen från de gångna 40 åren. Där fanns souvenirer från resor, gåvor från vänlag, clubtröjor, klippböcker, dräktdetaljer och mycket mer. Vår hedersordförande Maj-Lis Persson satt vid bordet med böcker, Linderöd med omnejd, CD-skivor, födelsedagskalender, notböcker och annat som var till salu. Dessutom såg hon till att dagens besökare skrev sitt namn i gästboken.

Efter lunchen hälsade nuvarande ordförande, Henrik Persson, alla välkomna till en dag fylld av minnen. Vår vice ordförande, Yvonne Paulsson, berättade om hur det var när hon kom till byn. En stockholmsflicka som på tidigt 60-tal gifte sig med en pojke från landet.

Så blev det dags för filmvisning och nu strömmade det till ännu fler besökare. På 50-talet verkade folkskollärare Ivar Mattsson i Linderöd. Han var intresserade av bygden han arbetade i och dessutom kunnig i att filma. Ivar gjorde ett antal filmer som skildrar bygden och dessa filmer är ett ovärderligt tidsdokument. Byagillet har bekostat överföringen av filmerna till DVD och vi hoppas att de nu blir bevarade för framtiden. Tre filmer visades denna dag, nämligen ”En resa i bygderna”, ”Handel och hantverk” samt ”Linderöds kyrka återinvigs 1952”. Fredrik Persson stod för det tekniska vid visningen och Stig-Bertil Svensson kommenterade bilderna. Det finns ljud inspelat till filmerna, men det är tyvärr svårt att höra vad som sägs och Stig-Bertils kommentarer var ovärderliga för förståelsen. Många glada skratt och igenkännande hummanden hördes under filmvisningen. Själv såg jag min mamma, hennes syskon och föräldrar arbeta på åkern hemma i Boarp.

Efter filmvisningen blev det tid för eftermiddagskaffe och mer prat med återfunna vänner och bekanta.

Dagen avslutades med folkmusikmässa, ”I välsignan och fröjd” i Linderöds vackra 1100-tals kyrka. Kyrkan blev i det närmaste fullsatt och medverkade gjorde Linderöd och Äsphults kyrkokörer, Linderöds Spelmanslag, kantor Ingrid Larsson, kyrkoherde Anders Thorsén och dansare från Linderöds Folkdanslag. Temat för denna mässa är liknelsen om den förlorade sonen som vände hem och vad kan väl passa bättre på en Hemvändardag?

-:¦:-•:*'""*:•.-:¦:-•* >^..^< -»(¯`v´¯)-»>^..^< *•-:¦:-•:*'''''*:•-

Lördagen den 27 juni samlades 8 morgonpigga dansare från Linderöds Folkdanslag i Hörby för att där bli hämtade av bussen som kom från Malmö. I bussen fanns redan medlemmar från 3 andra folkdanslag, sammanlagt var vi 30 st som startade resan till Lahtis i Finland för att delta i årets Nordlek. Thomas Pilkrona från SVG i Malmö var vår reseledare och han såg till att alla hade det bra under resan. Han serverade varma eller kalla drycker för den som ville ha, drog igång allsång och tävlingar vilket gjorde att stämningen var på topp under hela resan resan.

Nordlek en träff för folkdansare från alla våra Nordiska länder som går av stapeln vart tredje år i något av de Nordiska länderna.

Något försenade eftersom det visat sig att bussen ibland var lite nyckfull åkte vi vidare mot Stockholm där vi skulle ta båten till Finland och Helsingfors. Där möttes vi av Gudrun och Johnny från Borgå som tog oss med på en rundtur i Helsingfors innan färden gick vidare till Borgå. Ett av Malmölagen hade ett vänlag i Borgå och vi tillbringade 2 fina dagar här, med dans, grillning och guidning av Borgå. Vi hann också med att bara njuta av denna vackra stad.

Efter att vi tagit farväl av våra värdar i Borgå åkte vi vidare mot resans mål och Nordlek. Nu väntade 5 dagar fyllda med dans och samvaro med andra folkdansare. Vi deltog bl a i två PR uppvisningar, några danstillfällen där vi hade möjlighet att prova på bl a finska danser. Ett par fina konserter hann vi också med bl a en i Sibeliushallen. Bara att få se och vara i Sibeliushallen var en upplevelse. Vi hann också med att bara njuta av en god picknick i en av stadens parker. Det blev en fantastisk vecka med sol och värme ända till slutuppvisningen skulle igång – då kom regnet.

Det var ett gäng något trötta dansare som vid midnatt startade hemresan med buss till Åbo och därifrån båt och sen buss igen.

Alla var vi överens om att detta var en fantastisk resa - väl arrangerad, trevligt ressällskap och en duktig busschaufför - som trots en trilskande buss alltid fixade så att vi kom fram i tid.

Vi som deltog från Linderöds folkdanslag var

Lene och Kjell, Anita och Gunnar, Anna- Greta, Gull-Britt, Siv och Kjell

 -:¦:-•:*'""*:•.-:¦:-•* >^..^< -»(¯`v´¯)-»>^..^< *•-:¦:-•:*'''''*:•-

Den 25 juni åkte Amanda Stedt och jag, Nathalie Nord, till Smygehamn för att delta i en danskurs som anordnades i samband med Smygestämman. Kursen pågick i tre dagar och skulle avslutas med en uppvisning den 27 juni i samspel med Chokladfabrikens musiker.

När vi kom fram till Torpalängan, Smygehamn IF:s klubbstuga, där vi skulle tillbringa de två kommande dagarna möttes vi av en glad dansinstruktör, Pia Qvarnström, samt de andra deltagarna. Vi var sammanlagt sju deltagare, en liten men tapper skara på två killar och fem tjejer. Förutom Amanda och jag som kommer från Linderöds Folkdanslag, var det ungdomar från hela Skåne. Under de tre dagarna som vi residerade i Smyghamn blev det väldigt mycket dans och jag tvivlar på att det var någon som slapp undan träningsvärken. Pia, vår instruktör hade ett väldigt bra och roligt sätt att lära ut på. Så det var inte tråkigt en sekund under våra två timmar långa träningspass. Under dessa pass gjorde vi många olika övningar, dels för att lära känna varandra bättre men också för att lära oss att uttrycka oss genom dansen. Det var som sagt väldigt lärorikt och roligt. Efter kvällsmaten 16.30 på fredagen var det fritt fram att spendera kvällen hur man ville. Efter en välbehövd vilopaus begav vi oss ner till Smygestämman. Där stannade vi hela kvällen och var inte i Torpalängan förrän vid midnatt. Jag kan ju säga att det blev mycket dans och många skratt. Sista dagen var vi alla väldigt sega och de flesta hade nog träningsvärk efter gårdagens intensiva dansande. Vi började dagen med en rejäl frukost och sen var det genrep som gällde. Runt 13.00 gick vi ner till stämman för att se om vi skulle kunna få ett genrep på scenen med Chokladfabrikens musiker. Efter genrepet deltog vi som åskådare under invigningen och sedan var det dags för vårt lilla framträdande.

Alla var helt skärpta och publiken såg ut att uppskatta vårt lite nyskapande och egenkomponerade framträdande. Det blev ett mycket bra slut på tre superroliga dagar.

Under kursen gång fick vi informationen om att det antagligen skulle bli en fortsättning på kursen och vi blev uppmanade att ragga upp lite fler ungdomar som skulle kunna vara intresserade av att dansa. Det finns planer på ett framträdande i Malmö till vintern och kanske till och med ett besök uppe i Göteborg.

Så, finns det intresse, så är det bara att hojta till.

Ett stort Tack till Pia Qvarnström och Maria Bojlund!

-:¦:-•:*'""*:•.-:¦:-•* >^..^< -»(¯`v´¯)-»>^..^< *•-:¦:-•:*'''''*:•-

Under många år har det ordnats Sommarkyrka i Linderöd. I den ingår utställningar med olika tema i Bårhuset. I år handlar det om Linderöds Idrottsförening 80 år, kyrkoherde Trägård och berättelser om skolan förr i världen, smycken av Anna Nilsson och Nathalie Nord, tavlor av Seth Klingspor och Linderöds Folkdanslag 40 år. Vi har försökt samla ihop minnen från våra 40 år. Det visas foton, klippböcker, gåvor från våra vänlag, böcker vi gett ut om Linderöd med omnejd, skivor och kassettband vi spelat in. Dessutom visas vackra förkläden, klutar och andra textilier med ursprung i folkkulturen. Den som är intresserad av dockor i folkdräkt kan få se en samling av sådana från länder som folkdanslaget besökt. Varje dag under Sommarkyrkan är det någon form av arrangemang, tex andakt, kyrkogårdsvandring eller som på tisdagen ”Afton i sommarton” med Linderöds Spelmanslag.

                                                   Margareta

-:¦:-•:*'""*:•.-:¦:-•* >^..^< -»(¯`v´¯)-»>^..^< *•-:¦:-•:*'''''*:•-

I år tjuvstartade vi midsommarfirandet redan på onsdagen före midsommarafton. Familjedansgruppen åkte till äldreboendena Skogåsa i Everöd och Almgården i Tollarp för att dansa och spela. Vi hade tur med vädret, solsken och lagom varmt gjorde det möjligt för publiken att flytta ut på gräsmattan och avnjuta sitt kaffe i det gröna. Vi hade ett varierat program med folkdanser, sånglekar och bus! Som alltid känns det bra att få glädja våra äldre medborgare. På tal om ålder så har vår yngsta dansare, Elna, fortfarande ett tag kvar till sin ettårsdag, så det känns som vår återväxt är säkrad.

På midsommarafton åkte vi till Vannaröds slott för vårt traditionsenliga program med dans, musik och lekar. I år blev det extra mycket musik. En kvart in i programmet, efter Skördedansen och tröskning med slaga, öppnade sig himlens portar och regnet vräkte ner. Lyckligtvis hade arrangörerna ordnat en bra scenvagn och på den stod våra tappra musiker och spelade medan dansarna och publiken tog skydd för regnet. Efter en stunds väntan och medan regnet fortfarande föll satte vi fart på ringdanserna. Varifrån alla dansglada barn och föräldrar kom förstår jag fortfarande inte, men plötsligt hade vi en stor ring kring majstången och ”Små grodorna” ekade i parken. Med sång, dans och en hejdundrande ”Raket” kan man betvinga allt och till slut drog regnet bort och solen tittade försiktigt fram igen. Vi fortsatte vår dansuppvisning med smakprov ur Nordleksprogrammet och avslutade med Ränningen. Midsommarfirandet på Vannaröds slott är alltid välarrangerat med många roliga aktiviteter som fem-kamp, lotterier, musikunderhållning och servering, och vi är glada över att få komma dit och dansa.

                                                 Margareta

Foto: Mats Willhelmsson

Klicka här för att komma till Norra Skånes reportage från Vannaröds slott

-:¦:-•:*'""*:•.-:¦:-•* >^..^< -»(¯`v´¯)-»>^..^< *•-:¦:-•:*'''''*:•-

Denna soliga söndag samlades vi hemma hos Annika och Gunnar för att dansa, leka och fika tillsammans. Barnens favoritdans är Klappgalopp och ute på gräsmattan fanns gott om utrymme för att jaga fatt varandra. Vi sprang så svetten lackade! Efter dansen var det dags att slöjda leksaker. Av grenklykor i lämpligt format, en liten pinne och en snörstump gjorde vi en traditionell leksak där det gäller att svinga upp pinnen så den landar på klykan och ligger kvar. Vi övade flitigt, men det är inte lätt. Prova gärna hemma! Vår träff avslutades med fika och nöjda och trötta tog vi avsked av varandra. Familjedansen tar uppehåll under hösten, men i januari 2010 sätter vi igång igen!

Margareta

-:¦:-•:*'""*:•.-:¦:-•* >^..^< -»(¯`v´¯)-»>^..^< *•-:¦:-•:*'''''*:•-

Nationaldagen firade vi på Skånes Djurpark! Lite ovanligt kanske, men väldigt trevligt. Djurparken hade tema ”Husdjur till nytta och nöje” och när vi anlände var fårklippningen i full gång. Efter en uppvisning som närmast kan kallas Stand up comedy, klipparen var mycket rolig när hon berättade om sitt arbete, var det vår tur att ta hand om scenen. Vi dansade och sjöng för besökarna som passerade oss på väg in till parkens djur. Många slog sig ner med sin kaffekorg och andra nöjde sig med att stanna en liten stund och titta. Efter våra två framträdanden passade vi på att grilla korv och sen var det fritt fram att ta en promenad och titta på djuren.

                                                       Margareta

 -:¦:-•:*'""*:•.-:¦:-•* >^..^< -»(¯`v´¯)-»>^..^< *•-:¦:-•:*'''''*:•-

På första maj återupptog vi traditionen att sjunga Maj i by. Vi gick runt i byn och sjöng Majvisan för alla som ville lyssna. Visan börjar "Godafton om ni hemma är, maj är välkommen, förlåt oss om vi störa er, sommarn är så ljuvlig för oss alla". Det finns många varianter av texten och melodin och för att få det rätta, det vill säga den visa vi sjöng som skolbarn, bad vi vår skolfröken Sonja Frej om hjälp. Förr samlade skolbarnen i Linderöd ihop pengar till sin skolresa genom att sjunga maj och några av oss som var med och sjöng i år kom tack vare majsjungandet ända till Stockholm som barn. En av dem som uppskattade vår sång var Maj-Lis Persson, en av grundarna av Linderöds Folkdanslag och nu vår hedersordförande.

-:¦:-•:*'""*:•.-:¦:-•* >^..^< -»(¯`v´¯)-»>^..^< *•-:¦:-•:*'''''*:•-

Nu ska jag berätta om min helg i Stockholm och körsång i Globen.Julkonsert med 3000 andra från hela Sverige.Från Linderöds kyrkokör var vi denna gången 8 st.Resan börjar Fredagen den 21 nov kl 5.40 från gamla busshållsplatsen.
Lördagen den 15 nov ringer Ester Häners man Bruno till mig från Schweiz.De är med i Waldenburgertals Volktanzgrupp i Niederdorf.Han undrar om jag kan skaffa 2 biljetter till Globens Julkonsert den 22 nov.Till saken hör att Ester har fått flera CD-skivor av mig från våra konserter med Lönnå.
Detta skulle vara en överraskning.Lovade göra vad jag kunde.Ringde Måndag morgon till en jag känner på LäkarmissionenJag ska göra allt vad jag kan sa hon,Om ni tror mig så hade jag biljetterna med posten tisdag.Skulle ringa Brunos mobil,men hade fått en nolla fel,oj vad göra,jo ringa till Ester och prata om allt möjligt tex väder och vind.Jag klämde fram att jag skulle vilja tala med Bruno på hans mobil.Ester lät lite undrande för det är vi som brukar prata.Bruno blev glad,skulle ordna hotell och flygbiljetter.De flög från Zurich och var uppe i himmlen när vi andra satt ibussar på E4-an.Vi kom till Globen ca 16.tiden och då stod de och väntade vid ingången.Det blev ett glatt återseende.
Ester berättade att hon undrade varför Bruno talat med mig några gånger,och fick till svar att jag ville köpa en WC-stol och ett handfat.!!!De har ju en sådan firma.
  Ester kom på sin Globenkonsert och de var helt överväldigade.På kvällen bjöd jag med dem på festen efter konserten så vi fick tid att umgås.Vi talade med Ulrica Lönnå och hon tyckte det var helt otroligt att de kommit att lyssna på detta.
Jag kommer Aldrig att glömma dessa konserter med Lönnå,det är en höjdare för en körsångare.Att få avsluta med denna julkonsert tyckte även Kjell Lönnå var att sluta med flaggan i topp.Denna gången blev den sista även för honom.Tack Kjell Lönnå.Ja det var en liten historia jag ville dela med mig av.
                               

Hälsningar Yvonne Paulsson

Så här ser man ut efter två dagar med sång

´

-:¦:-•:*'""*:•.-:¦:-•* >^..^< -»(¯`v´¯)-»>^..^< *•-:¦:-•:*'''''*:•-

 -:¦:-•:*'""*:•.-:¦:-•* >^..^< -»(¯`v´¯)-»>^..^< *•-:¦:-•:*'''''*:•-

Sedan många år tillbaka ordnar vi Maskeradfest på sportlovet och nu var det dags igen. Långbordet stod dukat för kalas på smörgås och pepparkakor, vinstbordet var fyllt med priser och nummerlapparna var sorterade. Klockan slog sex och gästerna anlände. Det var prinsessor och häxor, flera pirater, en luffare kom i sällskap med en jägare, en liten kanin skuttade omkring jagad av en tiger, ända från Mexico kom en stilig man och några fotbollsspelare försökte starta en match mitt på golvet. Ja, som ni förstår fanns det mesta att beskåda. Vi dansade och lekte och i en paus kom Gunnar och trollade för oss. Det blev dags för omröstning om bästa utklädnad och alla funderade och skrev sin åsikt på röstsedlarna. Vid det här laget var vi hungriga och törstiga och det smakade bra med smörgås och saft eller kaffe. Vi hann med några lekar till och en avslutande Klappgalopp innan prisutdelningen. Flest röster hade Robin Hood och den vackra Bell från Skönheten och Odjuret fått. Robin Hood och Bell valde sina priser först av alla och sen fortsatte vi i tur och ordning. Det var inte lätt att välja bland klistermärken, böcker, ljus, bilar, pennor och mycket annat fint. Alla hade gjort sitt bästa med utklädningen och naturligtvis fanns det priser så det räckte till alla.

Jag hoppas vi ses igen till nästa år eller kanske redan på nästa danskväll!

Margareta

-:¦:-•:*'""*:•.-:¦:-•* >^..^< -»(¯`v´¯)-»>^..^< *•-:¦:-•:*'''''*:•-

Vårterminens familjedans inleddes med Knutsfest. Den gamla granen, inte torr och barrande utan faktiskt helt utan barr, tronade mitt i salen. Den var fint dekorerad med pynt och placerad i en prydlig plastspann. Vi dansade runt granen och aktade oss noga för att komma för nära de torra grenarna. Till sist önskade barnen att få dansa Sjuspring. Just som vi låg på golvet i den femte turen bankade det på dörren. Det bankade riktigt ordentligt en gång till, dörren öppnades och något kastades in. Vi for upp och jagade efter den mystiska figuren som snabbt flydde ut och bort mot skolgården. Det fanns ingen chans att ta fatt honom. Väl inne i salen igen undersökte vi det inslängda föremålet. Det var ett vedträ med en fastsatt vers ”Tjugondag Knut kör julen ut”. Det var alltså den mystiske Knut som smugit in och slängt en julaknuda till oss. Vi avslutade kvällen med mackor och saft och naturligtvis julgransplundring. När granen var avklädd hjälptes vi åt att bära ut den och så var julen slut för denna gång.

Margareta

-:¦:-•:*'""*:•.-:¦:-•* >^..^< -»(¯`v´¯)-»>^..^< *•-:¦:-•:*'''''*:•-

Har du någon gång undrat vad din gamla vas är värd? Letat efter just en sådan äggkopp som mormor hade? Längtat efter att pryda ditt hem med gammaldags tomtar? Behövt ett ”nytt” förkläde till din folkdräkt? Önskat träffa en massa trevliga människor som är intresserade av gamla ting? Ja då är Linderöds Antik- och samlarmarknad den rätta platsen att komma till.

Det var 17: e gången som Linderöds Folkdanslag och Linderöds IF ordnade marknaden i Linderöd. Från början gick intäkterna till att finansiera bygget av Sporthallen, men nu när den är betald delar föreningarna lika på vinsten. Det är välkomna pengar som stöder våra verksamheter inom kultur, dans och idrott. Under alla år har Maj-Lis Persson varit marknadsgeneral, en svår uppgift som hon sköter på ett fantastiskt sätt. Medlemmarna i båda föreningarna hjälps åt att förbereda marknaden genom att täcka golven i Bygdegården och Sporthallen, sätta ut bord, ta emot säljarna, organisera parkeringen, ordna serveringen, sitta i kassan och så småningom plocka undan och städa. Stort tack till alla som ställer upp och arbetar hårt för att allt ska fungera!

Årets marknad gick av stapeln i bra väder, några grader kallt. Det innebar att besökarna inte hindrades av väderproblem och parkeringen på grönytorna kring Sporthallen och bygdegården fungerade bra. Vi gladdes åt en jämn ström av besökare, 1073 räknade vi in. Försäljningen verkade gå bra att döma av de välfyllda kassarna som bars ut. Serveringarna var välbesökta och många berömde de goda smörgåsarna och nygräddade wienerbröden.

Själv hann jag med att hjälpa till några timmar i serveringen innan det var dags för ett pass i entrén. Det är härligt att träffa så många glada och positiva människor! Sen var det min tur att beundra allt som var till salu. Om jag köpte något? Jo, det blev en några fynd. En liten tomte med blå byxor, en vacker julgranskula, en brosch, en bunta gamla Knasentidningar och en hemlig sak (födelsedagspresent till min son Gustav). Gustav sa en gång att det finns tre riktigt viktiga och roliga dagar på året. Det är julafton, hans födelsedag och samlarmarknaden, och om födelsedagen och marknaden kolliderar i tid så är det marknaden som gäller. Vi har fått flytta hans firande några gånger genom åren…

Välkommen på nästa Antik- och samlarmarknad! Det blir 2010-01-03!

 av Margareta

Linderöds folkdanslag, Club 69

-:¦:-•:*'""*:•.-:¦:-•* >^..^< -»(¯`v´¯)-»>^..^< *•-:¦:-•:*'''''*:•-

Andra söndagen i advent samlades vi för julfest i Linderöds Bygdegård. Vi var ett glatt gäng på cirka 60 personer som träffades för att äta gott och ha trevligt tillsammans. Extra roligt är att många ”gamla” medlemmar var med. Det kan vara så att man på grund av krämpor inte kan dansa mer eller att livssituationen just nu inte medger att man är aktiv i föreningslivet, men på julfesten får man möta alla sina dansvänner igen. Vi har letat upp så många gamla medlemmar som vi kunnat, men om du är en av dem vi missat så hör av dig!

Vi hade ett julbord som dignade av underbart god mat. Alla hade nämligen tagit med sin favoriträtt att sätta på buffébordet. Där fanns sillinläggningar och ägg, rullekorv och rökt korv, Janssons frestelse, prinskorvar och köttbullar, omelett med svampstuvning, julskinka och mycket mer. Allt kröntes av en tallrik risgrynsgröt med saftsås.

När den goda maten var äten släcktes ljuset ner och Lucia med tärnor, tomtar och sockerbagare kom in. I år har vi kunnat läsa i tidningen om en skola där eleverna valt en pojke till Lucia, dock satte sig skolledningen emot och han fick inte bära ljuskronan. Vi har inga sådana fördomar utan Robert bar stolt ljuskronan och flankerades av Henrik, Wille, Gustav, Fredrik och Måns. Söta tomteflickor var Emelie, Matilda och Johanna. En något blyg lill-Lucia vid namn Johanna var också med. Sången var kanske mer originell än vacker, men vi fick i alla fall höra Staffansvisan, En sockerbagare och Hej tomtegubbar. Efter Luciatåget spelade Måns stämningsfullt ”Himlen i min famn” på trombon.

Lottringarna gick runt och snabbt såldes 200 lotter. Prisbordet var välfyllt av skänkta vinster och många glada vinnare fick gå fram och välja sin vinst.

Så förflöt kvällen med avtackning av ordförande Henrik och hedersordförande Maj-Lis, våra spelemän Annika, Gunnar och Dan samt våra dansledare Lene, Henrik och Margareta. Elisabeth, vår kassör som håller ordning på inkomster och utgifter, fick en speciell gåva. Hon ska resa utomlands med sin familj och istället för julblommor att sköta om fick hon en julkärve att sätta ut till fåglarna och krämer att pyssla om sig själv med. Egentligen skulle vi vilja ge stora blomsterbuketter till alla som var där, för utan medlemmar är en förening ingenting. Under årets lopp gör alla sina insatser och det är tillsammans som vi blir en stark och livskraftig förening.

Efter kaffet med hembakade mandelmusslor och annat gott blev det dans kring granen. Alla som orkade dansade de välkända sånglekarna. Så led kvällen mot sitt slut och avslutningen kunde inte ha blivit vackrare än när Gustav på trombon spelade O, helga natt.

av Margareta

Linderöds folkdanslag, Club 69 

-:¦:-•:*'""*:•.-:¦:-•* >^..^< -»(¯`v´¯)-»>^..^< *•-:¦:-•:*'''''*:•-

Vi i Linderöds Folkdanslag firar traditionsenligt Skördegudstjänsten i Linderöds kyrka som vår kyrksöndag. Föreningens medlemmar smyckar i kyrkan och församlingssalen med frukt, grönsaker och blommor, allt som naturen och våra trädgårdar lyckas frambringa. I år har det vackra höstvädret bidragit till att smyckningen i kyrkan var extra praktfull. Våra spelmän inledde gudstjänsten med folkmusik och sedan fortsatte det med vacker sång av kyrkokören. Vi fick också tillfälle att dansa en sirlig valsvariant till ”Vad är ett tack”. Det gläder oss mycket att både folkmusik och folkdans nu hittat vägen in i kyrkan och vi vet att det är uppskattat av många. Efter gudstjänsten bjöd vi på äppelkaksfest i församlingshemmet. Vi var flera familjer som bakat, var och en efter sitt favoritrecept, och sju sorters äppelkaka stod på bordet. Diskussionerna blev livliga om vilken kaka som var godast och vad var det egentligen i de olika recepten? När alla njutit av äppelkaka och kaffe blev det mer musik av våra spelmän och en dansuppvisning av vår familjegrupp. Det är barn och vuxna som sjunger och dansar tillsammans. Publiken var genast med och klappade, stampade och sjöng med oss. Vi avslutade eftermiddagen och vårt program med en snabb Klappgalopp och så var det dags att gå ut i det vackra höstvädret.

Text och bild: Margareta

 Linderöds Folkdanslag, Club 69 

-:¦:-•:*'""*:•.-:¦:-•* >^..^< -»(¯`v´¯)-»>^..^< *•-:¦:-•:*'''''*:•-

Fram till 1658 hörde Danmark till Skåne, så kom freden i Roskilde och vi förlorade stora delar av Danmark. Nu, midsommardagen 2008, var det dags att placera den svenska flaggan på dansk mark. Vi var en handlingskraftig trupp bestående av 22 dans- och musikglada folkdansare som anträdde resan mot svenska Gustafskyrkan i Köpenhamn. Färden över Öresund gick bra och vår anförare Lene kopplade på sin GPS och ledde oss vidare genom Köpenhamn. Vi fick se skumma bakgator och göra en del mystiska svängar, förmodligen för att ta oss osedda fram till målet. Så småningom hittade vi Gustafskyrkan där prosten Thomas Stoor hälsade oss välkomna.

 Festligheterna började med en gudstjänst i förbrödringens tecken. Thomas tjänstgjorde tillsammans med sin danska kollega Gyrite Madsen och både textläsning och psalmer var omväxlande på svenska och danska. ”Njut av naturen och tänk på att glädja och uppmuntra varandra”, löd Thomas uppmaning till oss. Efter gudstjänsten samlades vi utanför kyrkan och med två svenska fanor i täten marscherade vi mot Kastellet. Väl inne i parken tog våra spelmän Berit och Gunnar fram fiol och nyckelharpa och till musik tågade vi vidare mot målet. Strax före det sista hindret, en brant uppförsbacke, låg den vackert klädda majstången. Våra starka karlar lyfte upp den och vi tågade vidare uppför backen mot Kastellets mölla. Majstången restes och i toppen pryddes den av två flaggor, en svensk och en dansk. På gräsmattan hade en stor publik med många barnfamiljer samlats. Dansen kunde börja, men först hälsade Kastellets kommendant oss välkomna och konstaterade att det var unikt att en svensk fana placerades på danskt militärt område. Till tonerna av svensk spelmansmusik blev det både Dubbel fyrtur från Allerum, Väva vadmal från Rönneberga, Ransätersvals och naturligtvis en riktigt svensk Hambo. Som en hyllning till Danmark dansade vi också Bitte mand i knibe. Så var det dags för lekar som leddes av kyrkans husmor Kima tillsammans med våra spelmän, nu förstärkta av Simon och Gustav som spelade rytminstrument. Vi hoppade som grodor, åkte ner i diket som kråkor och raskade som rävar över riset. Tänk vad djuren får vara med om! Avslutningsvis dansade vi Ränningen och marscherade högtidligt ut efter fanan. Nu var alla kaffesugna och vi blev inte besvikna. Det serverades gott kaffe och svalkande läsk och till detta danska wienerbröd och svenska kanelbullar.

Vi var alla nöjda med att för några timmar ha placerat svenska flaggan på dansk mark i Kastellets vackra omgivningar. Vi njöt av de vackra byggnaderna, den fina parken och det vackra vädret. Vi hade haft roligt i dansens virvlar och förhoppningsvis också glatt vår publik. Kanske var det det Thomas tänkt på i sin predikan?

Margareta

Linderöds folkdanslag, Club 69

-:¦:-•:*'""*:•.-:¦:-•* >^..^< -»(¯`v´¯)-»>^..^< *•-:¦:-•:*'''''*:•-